Vänskapsdating och Kärleksförklaring!

Malmö

Tänk på alla människor man träffar genom hela livet! Det är så många olika ansikten varje dag. Visa blir man mer bekant med, vissa blir goda vänner, vissa stannar bara ett par månader för att sedan förgylla och förändra någon annans liv, vissa stannar i flera år.
Och vissa, vissa känner man i hela sitt hjärta att man vill ha kvar hela livet.

Jag tar mycket allvarligt på vänskap.
För mig är vänskap något som står över kärlek, det är en kärlek större än något annat. Det är bräckligare och läskigare och mer fantastiskt. Det är nog därför jag blev kär i Jeppe, för han var min bästa vän. Och jag tror helt och fullt på att kärlek utvecklas ur vänskap!

Vidare om det läskiga: att skapa nya, ytliga, kontakter är inte så farligt, snarare tvärtom, roligt och givande! Men när det faktiskt kommer till: "Jag tycker om dig, du är en underbar person och jag skulle vilja ha dig i mitt liv och prata med dig över hur mycket te som helst." Då är det läskigt.
Det är ju en form av kärleksförklaring!
Man vill ju inte bli nekad. För den andre kanske inte alls tyckte att man var lika rolig eller kände sig alls lika avslappnad i ditt sällskap som du i hennes/hans.

Sen blir det fikor för att se om man passar ihop och sedan blir man mer och mer bekväm i känslan av att personen faktiskt verkar gilla umgänget lika mycket som en själv.
Samtidigt finns den där bräckliga känslan av att gå på tunn is: vart har man den andra, hur ska man bete sig, måste man vara rolig hela tiden, hur mycket kan man berätta om sig själv?

Och samtidigt, under hela tiden, är man liksom bubblig i magen för att man träffat någon som betyder mycket för en och som man betyder mycket för.

För mig är vänskap som kärlek. Man kastar sig i, man chansar, man vinner massa, man förlorar ibland.

Jag får en varm känsla i magen när jag tänker på mina vänskapsdejter:
Jag vill ha er i mitt liv, och jag hoppas att ni vill ha mig i era!

Puss och kram från er hemliga beundrare